Jag brukar ibland sitta här vid datorn och läser olika mammor-blogg,

och då skriver dom att de kan fortfarande inte förstå att de faktiskt har ett barn nu

och hur mycket de älskar barnet och så - Jag känner igen mig själv.

Fastän jag har inte någon barn, utan en hund - Och det är inte vilken hund som helst.

Hon är mitt allt, mitt hjärta, min lillflicka och jag älskar henne oändligt!

Och det händer ibland att jag inte förstår att jag faktiskt har en hund,

jag som har tjatat min mamma om en hund i 19 år!!

En månad innan jag blev 20år, köpte jag min första egen hund.

Känslan är obeskrivlig, glömmer aldrig natten innan jag skulle hämta Mollie,

jag kunde knappt sova och längtade ihjäl mig och bilresan kändes så lång!

Men när jag hade henne i min famnen, hände allt på en enda ögonblick.

Hon har redan fyllt 1 år, och snart är det 1 år sen jag hämtade henne..

Sen jag fick henne, försvann tiden liksom och tiden har aldrig gått så fort!

Jovisst tyckte jag att tiden gick fort innan, men åren med Mollie gick mycket fortare

och jag fick en massa minnerna med henne. 

Aldrig har jag fått så mycket nya minnerna, erfarenheter på så kort tid.

Mollie mi Estrella, jag älskar dig mer än allt annat!

En matte.

En hund.

Två hjärtan bildar ett.

Jag tänker alltid på olika sakerna när jag är ute på promenad med Mollie,
denna tanken har jag tänkt på ett tag - Vart tog månen vägen?
Alltså, är det någon flera som har märkt att månen inte har syns på ett bra tag?
Vet att månen brukar vara "osynlig" i ca en vecka per månad, om jag har rätt.
Men det är flera veckor sen jag såg månen, och det tycker jag är sorgligt.
Vet inte riktigt varför, men jag tycker om att se månen och så..


Älskade månen, var är du?

Bilderna @ Mr Google

Idag fick jag reda på att en vän planerar att hon och hennes hund ska vandra/cykla i sommar,

och hon skickade till mig och några till om vi ville hänga med - Såklart tackade jag ja!

Dock är detta inte bestämt, men jag får väl hålla tummarna att det blir av.

Min kompis hade tänkt vandra/cykla från norrut Fårö till längst ner i Gotland, Hoburgen.

Och det är cirka 17,5 mil och vi kommer nog sova i tält och sånt. Åh.. Jag längtar redan!

Har alltid velat åka till Gotland, och dessutom vill jag också vandra - Det blir nog så mysigt!

Idag är det exakt en vecka sen Mollie kastreras, hon är mycket piggare nu.

Äntligen kan vi gå ut lite längre, tidigare var det bara kiss-&bajspromenader som gällde.

Och dessutom kan hon nu gå i trappor, dock sakta men det är ju bara bra.

Vill ju inte att hon ska springa och så, är ju rädd att ärret ska spricka eller att någonting ska hända.

Hon kräks inte längre, äntligen kan hon behålla vätska och mat.

Det verkar som att hon har gått ner lite i vikten, får försöka få henne upp i vikten.

Några tips för att hundar skall gå upp i vikt?

Angående ärret, så har de läkt jättefint - Tycker jag i alla fall.

På måndag ska vi tillbaks och då ska stygnet tas bort.

Humlan
En häst från min gamla ridskolan.

Gud vad jag saknar detta! Min saknade älskling! ♥

Världens bästa sport & världens bästa varelse i ett paket.

Åh, jag saknar detta så mycket! Att bara få flygkänslan tillbaka, åh, love love love ♥

Bara för att jag älskar Mollie's flin!

Eftersom flera och flera frågar varför jag lät Mollie kasteras,

så bestämmer jag mig att jag ska skriva här i bloggen - Så slipper jag skriver om hela tiden.

Tror att jag har redan skrivit det förut, men gör det igen endå..

Redan efter några veckor då jag har hämtat Mollie,

bestämde jag att hon skulle kastreras på grund av att hon har ingen stamtavla,

ska jag föda upp valpar så kräver jag att valpar ska ha stamtavlor.

Och senare när hon löpte för första gång, blev hon så aggressiv och vi fungerade inte alls ihop.

Hon bet mig, och "vaktar" hennes leksaker och hon lyssnar inte på mig..

Och sen när hon var inne i skendräktig-period, blev hon så deppig och vägrade äta.

Då oroar jag mig en massa, hon var inte sig själv - Hon ville bara sova..

Och sen är det vanligt att tikar får livsmoders cancer, tänk er.. Får hon det.

Så kommer det att kosta mycket mer än en kastreringen. Tänk ekonomisk!

Och så slipper jag också oroa mig för tjuvparing.

Så vare, några orsaker till jag lät Mollie kastreras. xoxo