Just nu vill jag bara skriva av mig, men ändå känns det som att jag har ingenting att skriva om.

Jag försöker få fram någonting, men min fingrar är så stilla och vet inte vart jag ska trycka på..

Alltså, jag älskar dig men ändå är jag lite trött på dig.

Jag är ju faktiskt myndig, jag håller på att bli vuxen.

Dessutom är det mitt liv, så det är mina val som jag gör inte dina.

Jag styr inte ditt liv eller bestämmer över dig,

jag styr min eget liv och gör mina egna val.

Men ändå förstår jag att du är bara rädd om mig,

men jag måste bara få säga att jag tycker att det är dags för dig att släppa taget om mig.

Men vi behöver inte bryta kontakt, vi kan alltid ha kontakt kvar - För det vill jag!

Men jag vet inte om du känner likadant,  

alltså det känns som om jag följer efter min väg så bryter du kontakten..

Det vill jag ju inte.. Men samtidigt vill jag leva mitt livet.

Jag har redan gjort mitt beslut, resten är upp till dig.

Men du ska veta att jag kommer alltid älska dig!

Oavsett vad som kommer att hända mellan oss..

Alltså, alla säger olika om man fick ta med husdjur till Västanviks folkhögskola.

Vissa säger att man fick det, andra säger att man fick inte det 

och andra säger att man fick ta med husdjur men inte muskelhundar?!

Nåja, men jag tror att jag ska nog skippa folkhögskolan,

jag har funderat en massa på vad som kommer att hända efter student.

Ärligt vet jag faktiskt inte, skulle vilja bo kvar här men vet inte ens om jag har råd.

Men jag funderar på att skriva in mig hos AF direkt på min första arbetslösdagen,

och sen tänkte jag att jag skulle kunna kontakta lite folk under sommaren.

Så kanske får jag någon jobb/praktikplats i hösten.

Har faktiskt funderat på att jobba som vikare/praktiker

som personlig assistent, eller som personal i någon boende. 

Men jag vet ingenting än, vi får helt enkelt får se vad som kommer att hända.

Hjärtat bultar och hjärnan dunkar,

när dom sänker ner din kista ner i marken.

Saknaden av dig är enorm, nu har du tagit steget in mot himlens dörr.

Minnerna av dig kommer alltid sitta kvar i mitt huvudet, 

trodde att dom skulle försvinna efter ett tag.

Men.. Kommer aldrig kunna glömma bort alla dessa minnerna med dig.

Du betydde så mycket för mig, du var som en far för mig.
När min riktige pappa inte ställde upp för mig, du uppfostrade mig.
När ditt liv är nu fullbordat och du finns inte kvar på jorden, 

men du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.
Jag älskar dig oerhört mycket, och jag har så dålig samvetet att jag aldrig hann säga de meningen..
Eller berätta hur mycket jag älskade och älskar dig.
Du försvann lika snabbt som en vind, och tårar rullade på min kind, och de gör det än..
Men du ska veta att i mitt hjärta kommer du alltid finnas, för dig kommer jag att alltid minnas.

Om tårar kunde bygga en trappa och minnen en gränd,

då skulle jag gå rakt upp till himlen och ta med dig hem igen.

Idag har man varit i Tullängskolan för föreläsning,

trodde att jag skulle dö av att vara så uttråkighet.

Men föreläsningen var ju rätt intressant,

dock var det lite segt i början.

Innan föreläsning  var jag så himla osäker om vad jag ville göra efter student,

och nu funderar jag faktiskt på att ansöka Västanviks folkhögskola i Leksand.

Jag vill ju läsa några ämnen som inte erbjudas i min skolan,

och sen har jag missat en del också - Så jag tänkte att jag kunde ju passa på

att plugga där och dessutom är jag också inte redo för arbetslivet.

Senast i april måste man skicka ansökan om man vill plugga där, så jag får fundera lite mer på detta.

Slutade även tidigare idag, föreläsning skulle visst sluta halv fem.

Men vi fick sluta redan vid 14-tiden, jag och en vän gick hem till mig

och bytte kläder, gick ut m. Mollie på en långpromenad.

Lite mer 2 timmar vare promenaden, riktigt mysigt!

Fick skrattanfall då och då på grund av att min vän är inte så van

att promenera med Mollie - Haha! 

Imorgon är det fredag - Och man har endast en lektion, sköntisch!

Vid 16-tiden ska man träna i Friskis m. syster min.

Jag vill vara i din famn just nu,

låta mitt huvudet vila mot ditt bröst.

Få lukta på din underbara doften,

att bara mysa med dig i timmar.

Jag vill stå på tårna för att kyssa din mjuka läppar,

jag vill stå brevid dig och stirra på dina vackra ögonen.

Det är mycket jag vill med dig, det är för att jag tycker om dig så.

Det spelar inte hur mycket jag vill, eller önskar så kommer jag aldrig uppleva

det unik band mellan fadern & dottern. Mitt band till min riktige far brast för länge sen.

Och nu har jag nästan bara minnen kvar av dig, du försvinner sakta men säkert.

Inom några år, existerar du nog inte för mig längre..

Men som jag sade till dig, du gjorde ditt val

och jag kan inte göra någonting åt det.

Du valde ett liv med din nya flickän, ny bonusbarn,

ny hus, ny bil och så vidare - Du valde att leva ditt liv utan mig.

Du säger att du älskar mig, men det känns inte äkta.

Hur mycket än jag gråter, så kommer jag aldrig förlåta dig.

Jag har gått vidare, för länge sen men ärren återstår.

Vi kanske kan träffas, prata och så men inget mer,

du är som en främling för mig.

Med detta, vill jag säga till er som har pappor som bryr sig om er.

Så var förfanimej glad, för jag är verkligen avundsjuk på er..

Du fanns inom mig,
mitt hjärtas hemlighet..
Som ett skratt,
som gråt..
Sorg..
Du finns inom mig,
som ett hopp,
som tröst..

Du försvann..
Du fanns inom mig,
som fyllde mitt hjärta,
som min själ..
Du är borta nu..

Du fanns inom mig,
som något jag ville ha,
något jag sökte..
Men förlorade..
Du finns inom mig,
som en tro,
som något mer..
Än det lilla vi hade,
innan du gick din väg.

Där du fanns,
är där du finns..
Kommer aldrig glömma,
det som fanns..
Vill minnas,
det som aldrig hände..

Du finns där du är,
i mitt hjärta..
Förr som en vägledning,
du var den jag grät hos,
men inte visade några tårar för..
Din trygghet fick mig att växa,
i själen och som person..

Du fanns där,
i mitt hjärta..
Nu, som ett bevis på,
att man kan förlora allt..
Så som jag förlorade dig,
utan ord, anledning..
Fortfarande inga tårar,
men det jag känner..
Finns kvar,
där du fanns..

Du är mitt hjärtas hemlighet. 

Bläsch.. Livet är inte alltid lätt, det är inte kärlek heller..

Ibland har jag bara lust att radera dig ur mitt liv,

men ibland klarar jag inte mig utan dig.

Jag tycker verkligen om dig, men ibland orkar jag verkligen inte med dig.

Att tafsja med dig är det värsta jag vet, det gör då så ont i hjärtat..

Vill inte att vi ska vara sura på varandra,

speciellt när nu vi är så långt ifrån varandra..

Ibland känns du helt omöjligt, ibland kan du vara riktig löjlig.

Men jag kan inte rår för att jag tycker om dig så..

Men du är en av min mål,

och jag ska gör mitt bästa och kämpa för dig.

För jag vill ha just dig!