Bilden togs för en stund sen, då jag och mamma var ute på långpromenad m. Hjärtat.

Det är min mamma och Mollie på bilden, dom är två av de få som jag verkligen tycker om.

Mamma, jag älskar dig även om vi grälar ibland men det är en del av våra jobb som mor & dotter.


 

Kommer nog aldrig sluta bli förvånad av att se mamma gosa med Mollie.

Hon som är rädd för djuren, och är livsrädd för muskelhundar.

Men med Mollie kan hon gosa i timmar, och pussas en massa - Tiihii.

Kommer säkert köpa flera hundar framöver, undra om mamma kommer älska dom lika mycket?

Bilden till vänster togs samma dag då Mollie opererades, bilden till höger tog för en stund sen.

Denna veckan hade jag inte kunnat uppdatera någonting, eftersom jag hade inte tillgång till internet.

Men nu är jag i Norrland på besök hos min kära mor, och jag lånar hennes trådlös nätverk.

Så jag kan äntligen uppdatera i facebook och blogga här i cirka en vecka,

funderar på att ta med min modem tillbaka till Örebro.

Jamen, jag stannar häruppe ända till den 7 april, då åker jag tillbaka till Örebro.

Jag har ingen planer för veckan, men släkten från Östersund ska evenuellt komma hit i helg,

och sen ska jag nog försöka bestämma en dejt med en viss person, 

jag har inte träffat henne på flera månader..

Och sen är jag sugen på att shoppa i Birsta City m. systermin men får se om jag har råd för det.

Nämen, nog om detta - Återigen till kastreringen.

I måndags åkte vi till kliniken, för att stygnet skulle tas bort och det gick jättebra.

Mollie var jätteduktig, var jättelugn - Snacka om att jag är stolt över henne!

Ärret ser rätt fint ut, men dock är det lite rött runt och svullen

men veterinär sade att det var normalt och att det skulle försvinna om en par dagar.

Och jag själv tycker att ärret blir bara finare, finare för varje dag som går.

Dessutom märker jag redan skillnaden, Mollie är mycket lugnare

och hon är duktigare under promander, hon drar inte lika mycket som tidigare

och så  lyssnar hon mycket bättre på mig - Melike!

Jag brukar ibland sitta här vid datorn och läser olika mammor-blogg,

och då skriver dom att de kan fortfarande inte förstå att de faktiskt har ett barn nu

och hur mycket de älskar barnet och så - Jag känner igen mig själv.

Fastän jag har inte någon barn, utan en hund - Och det är inte vilken hund som helst.

Hon är mitt allt, mitt hjärta, min lillflicka och jag älskar henne oändligt!

Och det händer ibland att jag inte förstår att jag faktiskt har en hund,

jag som har tjatat min mamma om en hund i 19 år!!

En månad innan jag blev 20år, köpte jag min första egen hund.

Känslan är obeskrivlig, glömmer aldrig natten innan jag skulle hämta Mollie,

jag kunde knappt sova och längtade ihjäl mig och bilresan kändes så lång!

Men när jag hade henne i min famnen, hände allt på en enda ögonblick.

Hon har redan fyllt 1 år, och snart är det 1 år sen jag hämtade henne..

Sen jag fick henne, försvann tiden liksom och tiden har aldrig gått så fort!

Jovisst tyckte jag att tiden gick fort innan, men åren med Mollie gick mycket fortare

och jag fick en massa minnerna med henne. 

Aldrig har jag fått så mycket nya minnerna, erfarenheter på så kort tid.

Mollie mi Estrella, jag älskar dig mer än allt annat!

En matte.

En hund.

Två hjärtan bildar ett.

Idag är det exakt en vecka sen Mollie kastreras, hon är mycket piggare nu.

Äntligen kan vi gå ut lite längre, tidigare var det bara kiss-&bajspromenader som gällde.

Och dessutom kan hon nu gå i trappor, dock sakta men det är ju bara bra.

Vill ju inte att hon ska springa och så, är ju rädd att ärret ska spricka eller att någonting ska hända.

Hon kräks inte längre, äntligen kan hon behålla vätska och mat.

Det verkar som att hon har gått ner lite i vikten, får försöka få henne upp i vikten.

Några tips för att hundar skall gå upp i vikt?

Angående ärret, så har de läkt jättefint - Tycker jag i alla fall.

På måndag ska vi tillbaks och då ska stygnet tas bort.

Bara för att jag älskar Mollie's flin!

Eftersom flera och flera frågar varför jag lät Mollie kasteras,

så bestämmer jag mig att jag ska skriva här i bloggen - Så slipper jag skriver om hela tiden.

Tror att jag har redan skrivit det förut, men gör det igen endå..

Redan efter några veckor då jag har hämtat Mollie,

bestämde jag att hon skulle kastreras på grund av att hon har ingen stamtavla,

ska jag föda upp valpar så kräver jag att valpar ska ha stamtavlor.

Och senare när hon löpte för första gång, blev hon så aggressiv och vi fungerade inte alls ihop.

Hon bet mig, och "vaktar" hennes leksaker och hon lyssnar inte på mig..

Och sen när hon var inne i skendräktig-period, blev hon så deppig och vägrade äta.

Då oroar jag mig en massa, hon var inte sig själv - Hon ville bara sova..

Och sen är det vanligt att tikar får livsmoders cancer, tänk er.. Får hon det.

Så kommer det att kosta mycket mer än en kastreringen. Tänk ekonomisk!

Och så slipper jag också oroa mig för tjuvparing.

Så vare, några orsaker till jag lät Mollie kastreras. xoxo

Idag har man inte alls gjort så mycket, satt mest vid datorn och spelade lite The Sims.

Funderar på att köpa Show Time, när jag får pengarna igen. 

För övrigt var det jättefint vädret ute idag, hade lust att ta en långpromenad.

Men gjorde det inte, Mollie får ju inte promenera långt..

Vet att jag kan gå ut själv, men inte lika kul dock.

Nåja, Mollie verkar mycket piggare nu.

Men hon är fortfarande uttorkad, men som jag skrev förut - Sakta men säkert blir hon bättre.

Ska snart fixa småsakerna, och sen gå ut en snabbis m. Mollie.

Sen sticker man till Resecentrum och möta lillsyster, då ska vi handla lite i ICA.

Resten av kvällen ska jag nog spela lite sims.. - Beroendeframmkallande!